I Sverige är det i regel fastighetsägaren eller verksamhetsutövaren som bär det yttersta ansvaret för en elanläggning, även kallad el-central. Detta innebär att den som äger byggnaden, eller den som bedriver verksamhet i den, måste se till att elanläggningen är säkert installerad, löpande kontrolleras och underhålls enligt gällande föreskrifter. Ansvaret sträcker sig från att anlita behöriga elinstallatörer för ny- och ombyggnationer till att se till att regelbundna besiktningar och provningar utförs. Även om det konkreta arbetet ofta utförs av auktoriserade yrkespersoner, är det i slutändan ägaren eller verksamhetsutövaren som måste säkerställa att anläggningen uppfyller krav på elsäkerhet och funktion. I denna test tar vi en närmare koll på vad en elanläggning egentligen är och hur det fungerar med ansvarsområdet.
Elanläggning och dess uppgift
En elanläggning är det samlade elektriska system som förser en byggnad eller anläggning med el. Den består av alla kablar, ledningar, fördelningscentraler (även kallade elcentraler eller proppskåp), brytare, skyddsutrustning, styrsystem och eventuella tillhörande apparater som behövs för att distribuera och reglera elektrisk energi. Syftet är att på ett säkert och effektivt sätt leverera el till belysning, värme, maskiner, verktyg och övriga komponenter som behöver elektrisk kraft. Inom industrin kan elanläggningen dessutom omfatta avancerade styrsystem för robotar, produktionslinor eller automatiserade logistikflöden.
Att ha en väl fungerande elanläggning är fundamentalt för att upprätthålla produktivitet, säkerhet och komfort. Genom att följa nationella och internationella standarder, exempelvis föreskrifter från Elsäkerhetsverket och IEC (International Electrotechnical Commission), säkerställs att elanläggningar dimensioneras och utformas korrekt för att minimera brandrisk, elolyckor och driftstörningar.
Vart används dessa el-centraler?
Elanläggningar återfinns i princip överallt där det krävs elektrisk energi. Detta inkluderar:
Privata hem och lägenheter
Här ansvarar fastighetsägaren eller bostadsrättsföreningen (tillsammans med eventuella hyresgäster) för att elanläggningen är säker och funktionsduglig.
Industrifastigheter
I exempelvis fabriker eller andra produktionslokaler är elanläggningens driftsäkerhet avgörande för att maskiner och processer ska fungera kontinuerligt.
Kontorsbyggnader och kommersiella lokaler
Här är anläggningen ofta integrerad med avancerade nätverks- och systemlösningar, exempelvis för värme, ventilation, styr- och övervakningssystem (SCADA).
Offentliga byggnader
Sjukhus, skolor, museer och andra samhällsviktiga inrättningar har ofta omfattande elanläggningar med högt ställda krav på redundans och säkerhet.
Infrastruktur
Elanläggningar finns även i järnvägsnät, tunnelbanesystem, flygplatser och hamnar, där de driver både trafikstyrning och allmänna bekvämligheter som belysning och värme.
Oavsett om det rör sig om en mindre bostad eller en större industriell anläggning, är dess primära uppgift att på ett tillförlitligt sätt förse verksamheten eller hushållet med el – utan avbrott och utan att sätta säkerheten på spel.
Finns det ingen användbar el där ni befinner er, exempelvis på byggarbetsplatsen mitt ute i ingenstans? Då är det en TRAFO ni behöver, och en mobil sådan! Spana in det breda utbudet från Satema vad gäller transformatorstationer, reservkraft och mycket mera.
Olika typer av anläggningar för olika behov
Elanläggningar kan utformas på en rad olika sätt beroende på användningsområde, skala och säkerhetskrav. De vanligaste kategoriseringarna av elanläggningar baseras på spänningsnivå och omfattning:
Lågspänningsanläggningar
Den vanligaste typen i bostäder, mindre kontor och butiker (normalt 230/400 V). De är relativt enkla till sin uppbyggnad och omfattar ofta en elcentral med säkringar eller automatsäkringar, jordfelsbrytare och kablar till de olika förbrukningspunkterna.
Högspänningsanläggningar
Används för att mata större anläggningar och industrier som kräver hög effekt. Här hanteras spänningar från cirka 1 kV och uppåt, och installationerna inkluderar transformatorstationer, ställverk, avbrottssäkra system och avancerad mät- och styrutrustning.
Specialanläggningar
Vissa industrier eller sjukhus kan ha mycket specifika krav, exempelvis rum med högsta renhetsklass (som i operationssalar) eller explosionsfarliga miljöer (exempelvis inom kemisk industri), där extra skyddsåtgärder och anpassad utrustning behövs.
Ofta kombineras olika tekniska lösningar för att anpassa elanläggningen till unika förutsättningar. Inom industrin kan exempelvis strömskenor, frekvensomriktare och redundant matning från flera nätkällor användas för att minimera risken för stillestånd.
Var i byggnaden monteras en elanläggning?
En elanläggning är sällan koncentrerad till en enda plats. Den sprider sig ut över hela byggnaden, men ett antal centrala komponenter är ofta monterade i teknikutrymmen eller elrum. Typiska huvudpunkter inkluderar:
Elcentral eller fördelningscentral
Hjärtpunkten i anläggningen, där säkringar, jordfelsbrytare och mätare sitter. I mindre bostadshus kan denna central ofta finnas i hallen eller i källaren, medan större byggnadskomplex har dedikerade elrum.
Undercentraler
Större fastigheter eller industrier kan ha flera undercentraler, utspridda för att minska kabellängder och spänningsfall samt för att möjliggöra sektionering vid underhåll eller driftstörningar.
Ledningsdragning
Kablar och ledningar löper i rör, kabelstegar eller kanaler genom väggar, golv och tak. Dessa är ofta dolda bakom väggbeklädnad, men kan vara synliga i industrihallar för att underlätta inspektion och underhåll.
Särskilda utrymmen
Transformator- eller ställverksrum i de fall högre spänningar används; ventilationsrum där styrskåp för ventilation och klimatkontroll sitter; samt datahallar där elkraftsdistributionen ibland är mer komplex med redundanta UPS-system.
Vem som bär det yttersta ansvaret för elcentralen
Som nämnts inledningsvis är det fastighetsägaren eller verksamhetsutövaren som har det formella ansvaret för att elanläggningen uppfyller alla krav. Detta ansvar omfattar bland annat:
– Att anlita behöriga elinstallatörer för nyinstallationer eller ändringar.
– Att se till att elanläggningen fortlöpande underhålls och kontrolleras.
– Att föra dokumentation över utförda kontroller och underhållsåtgärder, så att historiken är spårbar.
– Att meddela och åtgärda eventuella fel eller brister som kan uppstå, exempelvis genom regelbundna besiktningar och revisioner.
Den behöriga elinstallatören eller elentreprenören är i sin tur ansvarig för att utföra det praktiska arbetet på ett fackmannamässigt sätt och i enlighet med gällande standarder. Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndighet och kan utdöma sanktioner om elanläggningar inte uppfyller elsäkerhetskraven.
Reservkraft vid strömavbrott
Trots att det svenska elnätet är relativt stabilt kan strömavbrott fortfarande inträffa, exempelvis vid extremt väder, tekniska fel eller överbelastning. Många verksamheter, särskilt de som är beroende av kontinuerlig drift (till exempel sjukhus, datacenter eller industrier), investerar därför i reservkraftaggregat. Vanliga typer av reservkraftlösningar är:
Dieseldrivna generatorer
Traditionellt den mest robusta lösningen för större effektbehov. De startar automatiskt (genom ATS – Automatic Transfer Switch) när nätspänningen försvinner och kan driva anläggningen eller kritiska delar av den.
Batterilagring (UPS)
Uninterruptible Power Supply-lösningar, eller UPS, används för att skydda känslig utrustning mot kortare strömavbrott och spänningsdippar. De kan även användas som övergångslösning i väntan på att en generator startar upp.
Bränsleceller och andra alternativa källor
Med ökande fokus på hållbarhet experimenterar vissa verksamheter med vätgasdrivna eller andra gröna reservkraftslösningar för att minimera klimatpåverkan.
Valet av reservkraftaggregat beror på vilken effekt som behövs, hur lång tid reservkraften ska kunna driva elanläggningen och vilka miljökrav som gäller. Vissa industrier kan behöva kontinuerlig reservkraft i flera dygn, medan ett vanligt kontor kanske bara behöver täcka en kort övergångsperiod till dess att elnätet är stabilt igen.
Vi reser tillbaka i tiden: När började man utrusta hus med elanläggningar?
Elektriciteten började få ett genombrott i slutet av 1800-talet, då framförallt stadskärnor och offentliga byggnader fick belysning baserad på primitiva elsystem. I Sverige kom storskalig elektrifiering igång på allvar i början av 1900-talet, i takt med att ångkraftverk och vattenkraftsutbyggnad skapade möjlighet att producera tillräckligt med el för både industri och hushåll. Städerna elektrifierades först, följt av landsbygden under ett omfattande program för landsbygdselektrifiering från 1920-talet och framåt.
I början av denna utveckling var elanläggningarna enkla och inte sällan saknade jordning och annan modern skyddsutrustning. Successivt infördes strängare säkerhetskrav, och idag är jordfelsbrytare, säkringar med selektivitet och omfattande regleringar från Elsäkerhetsverket en självklar del av en korrekt utförd elanläggning. Under 1960- och 1970-talen spreds elektrisk uppvärmning i bostäder, vilket ökade kapacitet och krav på elanläggningar ytterligare. I modern tid är det snarare intelligenta styrsystem och energieffektiva lösningar som stått i centrum för utvecklingen.
Vi rundar av – detta är en elanläggning
En elanläggning är en grundläggande förutsättning för att driva hushåll, industrier, kontor och samhällsfunktioner. Den omfattar all infrastruktur för att distribuera och kontrollera elkraft inuti en byggnad eller anläggning. Fastighetsägaren eller verksamhetsutövaren har det övergripande ansvaret för att anläggningen är säkert installerad, följer gällande regler och hålls i gott skick. Detta ansvar innefattar såväl nyinstallationer som regelbunden besiktning och underhåll av utrustningen.
Elanläggningar kan se väldigt olika ut beroende på applikation och skala: allt ifrån enkla lågspänningscentraler i bostäder till komplexa högspänningssystem i industrin. De placeras vanligtvis i elrum eller fördelningscentraler, men kopplas samman av kablar och ledningar som når samtliga förbrukningspunkter i byggnaden. När det gäller reservkraft vid strömavbrott används ofta dieselgeneratorer eller batteribaserade system (UPS), men alternativa och mer miljövänliga lösningar växer sig allt starkare på grund av ökad miljömedvetenhet.
Sedan elektriciteten började användas kommersiellt i slutet av 1800-talet har elanläggningar successivt blivit mer avancerade och mer reglerade för att möta krav på säkerhet, kapacitet och hållbarhet. Idag är elsäkerhet och driftsäkerhet en självklarhet i moderna elanläggningar, vilket kräver både kunskap om gällande regelverk och en professionell inställning till planering, installation och underhåll.
I nästa artikel utforskar vi om ”Vad en transformatorstation är”, och för att ge er en liten tjuvkik, det är dessa stationer som omvandlar högspänningen (i ledningarna från kraftverken) till lågspänning, dvs. 230V eller 400V.
